Fan vad jag hatar sjukhus!!!
Jag har verkligen sjukhus-fobi! Jag får panik och ont i bröstet bara av att gå in på ett sjukhus oavsett om det är jag eller nån annan som ska dit. Men idag var det alltså min tur.
Jag peppade mig själv hela morgonen att det var ingen fara, jag behöver inte vara rädd. Men bara jag närmade mig Slakthuset (även kallat Södertälje Sjukhus) fick jag ont i magen och lätt panik.
In genom entrén, upp för trappan och sen till vänter... så var jag framme vid "Provtagningscentralen". Usch och fy fan för blodprov. Och det är ju inte bara sjukhus jag får panik över, det gäller ju även SPRUTOR! Och vad gör dom på en provtagning om inte sätter nål?!
Ännu mer panik!!
Det blir nummer 137, vilket var mitt nummer. Jag går in till "rum 2", som visar sig vara en liten liten hörna av ett inte särskilt stort rum, bakom ett för kort draperi... Bakom draperiet satt en liten liten asiatisk tjej som nätt och jämt kunde göra sig förstådd på svenska. Tack för det!! Jag meddelar att jag har sprut- & sjukhusfobi och att hon bara får sätta nål i vänster hand och bara butterfly. Nej det gick inte för sig! Hon visste inte hur man satte nål i handen för hon visste inte hur man skulle hålla. Tack, vilket förtroende jag fick för dig!!
Som tur var satt det en annan kvinna i rum 1 (vilket var ett annat litet litet hörn i detta inte så stora rum, också med ett för kort draperi). Bra tänkte jag, hon kan nog... dumt tänkt!! Denna kvinna kunde inte heller göra sig fullt förstådd på svenska (dock lite bättre än den första). Hon klämde och kände och stasade av och klämde och släppte och kände och stasade o.s.v... "Nej tyvärr, det kommer inte bli bra om jag sticker i din hand, jag kommer sticka fel och sen blir du jätte-jätterädd. Det blir inge bra". Tack för att jag fick så bra förtroende för dig... NOOOOT!!!! Hon titta på den andra handen och meddelar att den var ännu sämre (mycket konstigt att andra kan sätt nålen där...) Hon klämmer och känner på armen och säger " Åh, jättejättefin, går mycket bra här utan ond". Jag överväger nu att gå därifrån eftersom jag nu börjat få jobbigt att andas pga paniken... Men bestämmer mig tillslut att lita på att det inte skulle göra så ont. Det måste ha varit ett av mina sämsta beslut på mycket mycket länge!!!
Så nu sitter jag här hemma i soffan och har ont som shit-fy-fan, Och inte bara i armvecket utan HELA armen, från muskeln (min mycket otränade bicep...) och ner i ring- och lillfingret. Tack för den, IDIOT!!
När ska jag lära mig att det bara är mamma som får göra!!!
ALDRIG MER SLAKTHUSET!!!
Jag skulle helt enkelt ha skitit i det från början. Nu mår ju hela jag som en påse skridskor efter den pärs det är att bara ta sig till ett sjukhus... FAN!
Så nu har jag fått spy ur mig det också!! En påse smågodis på det här så får vi hoppas att det blir bättre sen...
Ha en bra kväll!
Tingeling
Jag peppade mig själv hela morgonen att det var ingen fara, jag behöver inte vara rädd. Men bara jag närmade mig Slakthuset (även kallat Södertälje Sjukhus) fick jag ont i magen och lätt panik.
In genom entrén, upp för trappan och sen till vänter... så var jag framme vid "Provtagningscentralen". Usch och fy fan för blodprov. Och det är ju inte bara sjukhus jag får panik över, det gäller ju även SPRUTOR! Och vad gör dom på en provtagning om inte sätter nål?!
Ännu mer panik!!
Det blir nummer 137, vilket var mitt nummer. Jag går in till "rum 2", som visar sig vara en liten liten hörna av ett inte särskilt stort rum, bakom ett för kort draperi... Bakom draperiet satt en liten liten asiatisk tjej som nätt och jämt kunde göra sig förstådd på svenska. Tack för det!! Jag meddelar att jag har sprut- & sjukhusfobi och att hon bara får sätta nål i vänster hand och bara butterfly. Nej det gick inte för sig! Hon visste inte hur man satte nål i handen för hon visste inte hur man skulle hålla. Tack, vilket förtroende jag fick för dig!!
Som tur var satt det en annan kvinna i rum 1 (vilket var ett annat litet litet hörn i detta inte så stora rum, också med ett för kort draperi). Bra tänkte jag, hon kan nog... dumt tänkt!! Denna kvinna kunde inte heller göra sig fullt förstådd på svenska (dock lite bättre än den första). Hon klämde och kände och stasade av och klämde och släppte och kände och stasade o.s.v... "Nej tyvärr, det kommer inte bli bra om jag sticker i din hand, jag kommer sticka fel och sen blir du jätte-jätterädd. Det blir inge bra". Tack för att jag fick så bra förtroende för dig... NOOOOT!!!! Hon titta på den andra handen och meddelar att den var ännu sämre (mycket konstigt att andra kan sätt nålen där...) Hon klämmer och känner på armen och säger " Åh, jättejättefin, går mycket bra här utan ond". Jag överväger nu att gå därifrån eftersom jag nu börjat få jobbigt att andas pga paniken... Men bestämmer mig tillslut att lita på att det inte skulle göra så ont. Det måste ha varit ett av mina sämsta beslut på mycket mycket länge!!!
Så nu sitter jag här hemma i soffan och har ont som shit-fy-fan, Och inte bara i armvecket utan HELA armen, från muskeln (min mycket otränade bicep...) och ner i ring- och lillfingret. Tack för den, IDIOT!!
När ska jag lära mig att det bara är mamma som får göra!!!
ALDRIG MER SLAKTHUSET!!!
Jag skulle helt enkelt ha skitit i det från början. Nu mår ju hela jag som en påse skridskor efter den pärs det är att bara ta sig till ett sjukhus... FAN!
Så nu har jag fått spy ur mig det också!! En påse smågodis på det här så får vi hoppas att det blir bättre sen...
Ha en bra kväll!
Tingeling
Kommentarer
Trackback
